Otroligt värmande ord från en adept

Ibland får man mail som berör en lite extra. Efter helgens vätternrunda så fick jag ett väldigt fint mail från Peter Wilén, en av killarna i gruppen som jag har coachat senaste två månaderna. I det mailet beskrev han hur har upplevt den här tiden och hur han upplevde Vätternrundan. Eftersom det var så himla fint och bra skrivet så tänkte jag dela med mig av det mailet här på bloggen.

IMG_0228

”Jag heter Peter Wilén, är 47 år och börjar få svårare och svårare att hålla min vikt. Kanske har jag till och med flyttat upp den gräns som jag tyckt varit en OK vikt. Jag kan inte längre jogga pga ett benbrott med en inopererad platta i benet vilken smärtar efter bara någon km och jag tycker det är så sjukt tråkigt att gå på gym. Jag har under några år funderat på hur det kommer sig att cyklisterna bara blir fler och fler. Kan det vara så kul? Själv har jag mest varit irriterad på dem när de kommer i klungor, cyklar i bredd och vi bilister får vänta tills vi hittar möjlighet att köra om.

I slutet av mars ser jag en annons om att man kan leasa en cykel hos Team Sportia. Det kanske kan vara något? Det är visst inte bara en leasing utan någon de kallar för ”vätternpaketet”. Det ingår en PT, träningstillfällen, full utrustning med allt från trikåer, skor och hjälm och allt sånt. (En av mina första frågor var om ”man måste ha de där tighta cykeltrikåerna på sig.”)

Jag tänkte själv att om jag endast köper en cykel så lär det nog bli som vanligt. Jag är enormt peppad i början sedan avtar min entusiasm och efter en kort tid så är cykeln undanställd och mitt samvete är sargat av både att jag inte kommer igång med träning och att jag har gjort ett inköp som bara kostat massa pengar. Så vätternpaketet med tillbehör kanske kan vara det som kan få mig att på riktigt komma igång med en träningsform som passar både mitt ben och att jag slipper gå på gym.

Jag gör slag i saken och anmäler mig. Efter det så tänker jag inte så mycket mer på att jag anmält mig men så ser jag annonsen igen och ställer en fråga till Team Sportia om vad som hänt. De ursäktar sig och berättar att det är ett infomöte ikväll, den 9:e april. OM jag kan komma då så får jag träffa vår PT osv. Jag lägger om kvällens plan och tar mig till mötet.

Väl på mötet träffar vi initiativtagaren till detta på Team Sportia och även vår blivande PT, Alexander Åström-Karlsson, en jättespänstig kille med en härlig utstrålning. Han har gjort Ironman och massa andra jobbiga saker. Han berättar att vi ska försöka cykla Vätternrundan på 12 timmar.  Jag lägger ingen större vikt vid det han säger för jag är mest intresserad av att försöka komma igång med cykling. Jag har nog inte cyklat sammanlagt 5 mil sedan jag fyllde 15 år och fick min moppe. Så huruvida jag kan klara av att köra Vätternrundan om 60 dagar, eller inte, lägger jag inte ens en värdering vid.

Lördag morgon, två dagar senare, har vi vår första träning. Vi tränar på att klicka i, och klicka ur clipsen som håller fast fötterna vid pedalerna. Vi tränar på att ligga bakom varandra i grupp och ge tecken till varandra i grupp om något händer på vägen osv.

Någon dag senare bestämmer jag mig för att ge mig ut och cykla själv. Jag cyklar en bit åt ett håll hemifrån och vänder efter ett tag. Jag fick ihop 16 km visar runkeeper och min spontana känsla var att det var riktigt kul samtidigt som det gjorde fruktansvärt ont i rumpan.

Nästa lördag är det dags igen. Träning, vi höjer det en nivå och när vi har tränat klart så har vi gjort 40 km. Hur gick det till? Jag har nu väldigt ont i rumpan men har redan bestämt mig för att göra minst 2 rundor till innan nästa träning. Den här veckan gör jag sammanlagt 8 mil. Jag vet inte hur Alex gör det, men han får mig att vilja göra mer.

Jag missar någon träning pga av familjeaktiviteter och är frustrerad inombords. Jag vill ju vara med.

Snart ska vi göra en längre tur. Jag låter mig bli övertalad på plats att vi ska prova att cykla från Barkarby till Enköping och tillbaka. 12 mil. En av gruppmedlemmarna hade en tid att passa och jag tänkte att jag följer med honom hemåt så blir min runda ca 6 mil(bara). Väl när det är dags för oss som ska bryta och cykla hemåt så vill jag inte längre cykla hem, jag vill testa mina gränser och se om jag orkar cykla 12 mil. Hur fick han mig att vilja det? Jag är givetvis trött efter att plötsligt ha cyklat 12 mil. Men jag cyklar några dagar senare 9 mil till och hoppas att det snart ska vara lördag så att jag får berätta det för Alex.

Så här håller det på och en vecka innan Vätternrundan så når jag det mål på 100 mil innan rundan som alla säger att man ska göra. Jag gör 100 mil på 54 dagar…

Jag vet inte hur Alex burit sig åt eller hur det kommit sig. Men idag, 14 juni 2015, sitter jag som aldrig varit intresserad av uthållighetssporter, på en öm rumpa med sköna smärtor i hela kroppen och ett stort leende på läpparna. Alex har fått ett gäng nybörjare, på två månader, att göra en prestation som är helt galen egentligen. Vi vinglar omkring på en parkering och tränar i och urtramp ur clipsen på cykeln och 60 dagar senare gör vi Vätternrundan på 11 timmar och 11 minuter. 49 minuter under vårt mål som redan innan sas vara ett tufft mål.

Jag har förstått att Alex ska försöka sig på att köra PT och Triatlonskolan på heltid. Kan han som PT få mig att, på 60 dagar, bli en cyklist som klarar Vätternrundan på 11 timmar så har han knäck den kod som behövs för att lyckas som PT.

Vill du som läser det här ge dig på en utmaning som handlar om att flytta fram dina egna gränser, sätta smått galna mål för vad du själv ska klara av, när det gäller fysiska prestationer, så kan jag rekommendera dig att ställa en fråga till Alex om han kan hjälpa dig att nå ett mål som du nog knappast själv tror att du ska klara.

Tack Alex för att du gav mig möjligheten att få sätta ett mål, som egentligen var helt orimligt, och sedan gav mig alla förutsättningar för att lyckas. Det finns få saker som kan ge en sån stor tillfredställelse som att nå ett, högt uppsatt, mål. Du har gjort mig till en cyklist, med en avsevärt mycket bättre kondition, kroppshållning, energi och välmående på bara 60 dagar. Jag har redan idag försökt cykla igen men jag kunde inte sitta på sadeln efter 30 mil igår, så jag får vänta några dagar till, innan jag kan ge mig ut på nästa tur. Alla lyckönskningar till dig Alex i din fortsatta karriär som PT och Triahtlet.

Ps. Om någon vill fråga mig personligen om hur du är som PT så får de gärna ringa mig.

Mvh Peter Wilén”

Publicerad i Coaching

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>