Tomtetåget – Löpning, glädje och gemenskap

Det känns som att hösten har slagit till med full kraft här i Stockholm. Kylan börjar sakta komma krypande och snart är det återigen dags för vinter. Något som jag dock ser fram emot lite extra den här vintern är Tomtetåget. Det är ett roligt löpevent som jag är med och arrangerar tillsammans med Marie och Susanne. Det har blivit ett antal sådana här roliga och minnesvärda event sen starten 2010.

Varje gång som vi har anordnat Tomtetåget (och motsvarande Sommartåget på sommaren) har det blivit en stor succé. Personer har rest både långt norrifrån och söderifrån för att kunna vara med på de här fantastiska tillställningarna. Vi kommer att starta som vanligt i centrala Jönköping för att sedan springa norrut till Gränna. Längs med vägen så stannar vi till vid några tillfällen för at fylla på energidepåerna. Löpningen avslutas ute på Visingsö där det efteråt också kommer att erbjudas ett uppdukat julbord. För de som orkar och vill brukar kvällen avslutas med både vin och dans hela natten lång. Jag blir varje gång lika förundrad över hur oförskämt pigga de allra flesta deltagarna ser ut att vara där på kvällen med 45 km löpning i benen.

Utmaning, äventyr, glädje och en stor gemenskap är ord som sammanfattar dessa tåg på ett bra sätt. För mig har dessa event inneburit många fina minnen och flera nya trevliga bekantskaper. Hoppas vi ses den 5:e dec!

För mer info och anmälan, klicka här

20c680933c1d1f5fef3d5c4df00af005

Publicerad i Övrigt

Sommartåget 2015 – glädje, gemenskap och väldigt varmt

Ibland känns det verkligen om som att tiden går så snabbt att man inte ens hinner med. Tänk att det redan har gått en vecka sen förra helgens Sommartåg. När jag tänker tillbaka till det eventet så bubblar det verkligen inombords av glädje.

Jag har så många fina minnen från tidigare Sommartåg/Tomtetåg och årets event var verkligen ingen besvikelse. Sommartåget 2015 levererade stort!

Dagen innan eventet samlades de flesta av sommartågslöparna på Hotell Victoria i centrala Jönköping för middag och mingel. Några hade varit med ända sen starten men en hel del var helt nya. Jag och mina grymma vapendragare Marie och Suss peppade alla löpare inför det stundande äventyret. Vi räknade ut att det var för 11:e gången som det arrangerades ett sommartåg/tomtetåg. Att ha varit med sen start och byggt upp det här eventet har varit riktigt häftigt.

Under sommartågen brukar folk komma klädda i alla möjliga kreationer, och så var fallet även under årets tillställning. Prinsessor, Ali baba och blå gubbar i en salig blandning var några av årets höjdpunkter.

grupp

Efter att ha dragit lite information för löparna vad som gällde så var det äntligen dags för avgång. Första biten sprang vi längs med den största shoppinggatan inne i Jönköping, och det är bland det roligaste på hela sträckan ut mot Visingsö. De tidiga lördagsflanörerna och de bakfulla ungdomarna såg verkligen fundersamma ut när ett vårt stora löpargäng sprang förbi, iklädda kreationer som tydligen inte är så vanliga en lördagsmorgon. Jag undrar hur många som faktiskt tänkte ”Va fan håller de på med?” eller intalade sig snabbt att det måste vara någon svensexa eller möhippa på gång.

11696425_10153393196335460_7181325901372766786_o

11707863_10153393143540460_5243024591889883428_o

Hela Sommartåget är ungefär 45 km långt med inplanerade stopp längs med vägen. Första 18 km brukar vi hålla ihop gruppen så gott det går för att man ska få den här riktiga tågkänslan. Efter det brukar det bildas fartgrupper i olika tempon. En nyhet som vi hade gjort inför årets Sommartåg var att ändra något på bansträckningen. Istället för att runda Landsjön så hade vi valt att springa förbi Kaxholmen och ”Min Stund” för att därefter hamna på fiket Grafit grå. Både på ”Min stund” och ”Grafit Grå” bjöds det på grym äppelmust och tilltugg. Vi fick dessutom en löpandes guidning genom Äppledalen och deras äppelodling. Fantastisk utsikt och upplevelse på en och samma gång. Även om den sträcka är fin som vi vid tidigare event har sprungit, har jag varit något less på den här på slutet. Därför kände jag i år att det var ett härligt med en väg som var helt outforskad för egen del.

img_5048

Efter stoppet på Grafitgrå hade jag hand om den snabbaste av alla grupperna. Vi blev ett gäng på kanske 8-9 personer i min grupp och vi hade ett himla härligt go hela tiden. Humöret var på topp, alla var glada, solen sken och svetten rann som bara den. När vi anlände till Ölmstad hade vi avverkat 28 km. Förmodligen var det årets varmaste dag den dagen, för varmt var det. Trots att tempot inte var jättehögt så fick jag ändå slita en hel del där i värmen. Värmen påverkar mig mer än vad den verkar påverka andra. Därför var det extra gött när vi var i Ölmstad och Maries mamma och barn hade dukat upp ett fantastiskt energibord med vattenmelon, dryck och tilltugg.

11696462_10153393198645460_3144604345571937147_o

Efter stoppet i Ölmstad fortsatte färden mot Gränna. Den vägen brukar kännas lång, halvjobbig och inte särskilt inspirerande. Så var det även i år för egen del. Fick fortfarande slita mer än vanligt i det varma vädret men benen pinnade ändå på kilometer för kilometer. När gruppen närmade sig Gyllende Uttern och rondellen där man svänger ner till Gränna var det som att alla fick lite extra energi. Alla visste att det inte var långt kvar till hamnen som var nästa delmål. Även fast man tror att det är nära så känns de sista 2-3 kilometerna alltid  längre än vad man väntat sig. Att komma fram till hamnen och ta det där efterlängtade doppet i Vättern, käka en glass och bara njuta, är en av de bästa känslorna under dagen.

11703462_10153393201495460_7170772575714261936_o

I Gränna blir det alltid ett längre stopp för att vänta in resten av gänget och den färjan som vi ska ta över till Visingsö. Om en av de bästa känslorna med tåget är när man kommer fram till Gränna hamn, så är den värsta känslan precis när man börjar springa på nytt på Visingsö. Oavsett om det bara är 3-4 km som ska springas så är det alltid den sträckan som gör mest ont. Jag hinner alltid stelna till lagom till det är dags för den sista avslutande löpningen. Så oftast är den här sista biten enbart en kamp för att jag ska hitta något som ens liknar ett löpsteg.

11313173_10153393147265460_3344913687228996263_o

Den känsla som brukar infinna sig när vi når målet på Visingsö är storslagen. Man kan verkligen se hur alla löpare bara njuter av att ha genomfört detta event. Pustar ut, ler och bara njuter av stämningen och atmosfären. Njuter för att de kanske har utmanat sig själva och övervunnit något som de tidigare inte trodde var möjligt. Att springa 45 km är långt, men det blir så mycket lättare att göra det tillsammans i en grupp med likasinnande som hela tiden peppar och förgyller ens tillvaro. Att omge sig med positiva människor som tror på dig kan få vem som helst att växa. Alla de som säger att löpning är tråkigt borde verkligen testa det här med att springa i grupp. Sommartåget är inte bara löpning utan det är så mycket mer. Jag förklarar hellre det som ett socialt äventyr med en fantastisk gemenskap där jag har fått många roliga minnen och fantastiska vänner för livet. Sommartåget 2015 blev enligt mig det absolut bästa tåget hittills. Allting flöt på så himla bra precis hela vägen. Det var roligt med ny bansträckning, vi hade det bästa vädret och ett grymt gäng. Även den efterföljande middagen och dansen i ladan framåt småtimmarna var bland det roligaste på länge. Sommartåget 2015 levererade stort!

11393408_10153393203835460_8091691539412269044_o

När jag sitter här nu och skriver denna race report från Sommartåget så är det som att alla positiva minnen bara sköljer över mig på nytt. Ett leende sprids på läpparna och jag känner mig lycklig. Lycklig över att jag får vara en del av det här och att jag får arrangera dessa tåg ihop med Suss och Marie. Dessa två tjejer är så himla goa och härliga att få jobba ihop med.

Om ni känner att det här är något som ni också vill vara en del av så tycker jag att ni ska vara med på vintereditionen av detta; Tomtetåget. 5 dec är datumet så boka in det så kör vi!

IMG_5066

 

 

Publicerad i Övrigt

Otroligt värmande ord från en adept

Ibland får man mail som berör en lite extra. Efter helgens vätternrunda så fick jag ett väldigt fint mail från Peter Wilén, en av killarna i gruppen som jag har coachat senaste två månaderna. I det mailet beskrev han hur har upplevt den här tiden och hur han upplevde Vätternrundan. Eftersom det var så himla fint och bra skrivet så tänkte jag dela med mig av det mailet här på bloggen.

IMG_0228

”Jag heter Peter Wilén, är 47 år och börjar få svårare och svårare att hålla min vikt. Kanske har jag till och med flyttat upp den gräns som jag tyckt varit en OK vikt. Jag kan inte längre jogga pga ett benbrott med en inopererad platta i benet vilken smärtar efter bara någon km och jag tycker det är så sjukt tråkigt att gå på gym. Jag har under några år funderat på hur det kommer sig att cyklisterna bara blir fler och fler. Kan det vara så kul? Själv har jag mest varit irriterad på dem när de kommer i klungor, cyklar i bredd och vi bilister får vänta tills vi hittar möjlighet att köra om.

I slutet av mars ser jag en annons om att man kan leasa en cykel hos Team Sportia. Det kanske kan vara något? Det är visst inte bara en leasing utan någon de kallar för ”vätternpaketet”. Det ingår en PT, träningstillfällen, full utrustning med allt från trikåer, skor och hjälm och allt sånt. (En av mina första frågor var om ”man måste ha de där tighta cykeltrikåerna på sig.”)

Jag tänkte själv att om jag endast köper en cykel så lär det nog bli som vanligt. Jag är enormt peppad i början sedan avtar min entusiasm och efter en kort tid så är cykeln undanställd och mitt samvete är sargat av både att jag inte kommer igång med träning och att jag har gjort ett inköp som bara kostat massa pengar. Så vätternpaketet med tillbehör kanske kan vara det som kan få mig att på riktigt komma igång med en träningsform som passar både mitt ben och att jag slipper gå på gym.

Jag gör slag i saken och anmäler mig. Efter det så tänker jag inte så mycket mer på att jag anmält mig men så ser jag annonsen igen och ställer en fråga till Team Sportia om vad som hänt. De ursäktar sig och berättar att det är ett infomöte ikväll, den 9:e april. OM jag kan komma då så får jag träffa vår PT osv. Jag lägger om kvällens plan och tar mig till mötet.

Väl på mötet träffar vi initiativtagaren till detta på Team Sportia och även vår blivande PT, Alexander Åström-Karlsson, en jättespänstig kille med en härlig utstrålning. Han har gjort Ironman och massa andra jobbiga saker. Han berättar att vi ska försöka cykla Vätternrundan på 12 timmar.  Jag lägger ingen större vikt vid det han säger för jag är mest intresserad av att försöka komma igång med cykling. Jag har nog inte cyklat sammanlagt 5 mil sedan jag fyllde 15 år och fick min moppe. Så huruvida jag kan klara av att köra Vätternrundan om 60 dagar, eller inte, lägger jag inte ens en värdering vid.

Lördag morgon, två dagar senare, har vi vår första träning. Vi tränar på att klicka i, och klicka ur clipsen som håller fast fötterna vid pedalerna. Vi tränar på att ligga bakom varandra i grupp och ge tecken till varandra i grupp om något händer på vägen osv.

Någon dag senare bestämmer jag mig för att ge mig ut och cykla själv. Jag cyklar en bit åt ett håll hemifrån och vänder efter ett tag. Jag fick ihop 16 km visar runkeeper och min spontana känsla var att det var riktigt kul samtidigt som det gjorde fruktansvärt ont i rumpan.

Nästa lördag är det dags igen. Träning, vi höjer det en nivå och när vi har tränat klart så har vi gjort 40 km. Hur gick det till? Jag har nu väldigt ont i rumpan men har redan bestämt mig för att göra minst 2 rundor till innan nästa träning. Den här veckan gör jag sammanlagt 8 mil. Jag vet inte hur Alex gör det, men han får mig att vilja göra mer.

Jag missar någon träning pga av familjeaktiviteter och är frustrerad inombords. Jag vill ju vara med.

Snart ska vi göra en längre tur. Jag låter mig bli övertalad på plats att vi ska prova att cykla från Barkarby till Enköping och tillbaka. 12 mil. En av gruppmedlemmarna hade en tid att passa och jag tänkte att jag följer med honom hemåt så blir min runda ca 6 mil(bara). Väl när det är dags för oss som ska bryta och cykla hemåt så vill jag inte längre cykla hem, jag vill testa mina gränser och se om jag orkar cykla 12 mil. Hur fick han mig att vilja det? Jag är givetvis trött efter att plötsligt ha cyklat 12 mil. Men jag cyklar några dagar senare 9 mil till och hoppas att det snart ska vara lördag så att jag får berätta det för Alex.

Så här håller det på och en vecka innan Vätternrundan så når jag det mål på 100 mil innan rundan som alla säger att man ska göra. Jag gör 100 mil på 54 dagar…

Jag vet inte hur Alex burit sig åt eller hur det kommit sig. Men idag, 14 juni 2015, sitter jag som aldrig varit intresserad av uthållighetssporter, på en öm rumpa med sköna smärtor i hela kroppen och ett stort leende på läpparna. Alex har fått ett gäng nybörjare, på två månader, att göra en prestation som är helt galen egentligen. Vi vinglar omkring på en parkering och tränar i och urtramp ur clipsen på cykeln och 60 dagar senare gör vi Vätternrundan på 11 timmar och 11 minuter. 49 minuter under vårt mål som redan innan sas vara ett tufft mål.

Jag har förstått att Alex ska försöka sig på att köra PT och Triatlonskolan på heltid. Kan han som PT få mig att, på 60 dagar, bli en cyklist som klarar Vätternrundan på 11 timmar så har han knäck den kod som behövs för att lyckas som PT.

Vill du som läser det här ge dig på en utmaning som handlar om att flytta fram dina egna gränser, sätta smått galna mål för vad du själv ska klara av, när det gäller fysiska prestationer, så kan jag rekommendera dig att ställa en fråga till Alex om han kan hjälpa dig att nå ett mål som du nog knappast själv tror att du ska klara.

Tack Alex för att du gav mig möjligheten att få sätta ett mål, som egentligen var helt orimligt, och sedan gav mig alla förutsättningar för att lyckas. Det finns få saker som kan ge en sån stor tillfredställelse som att nå ett, högt uppsatt, mål. Du har gjort mig till en cyklist, med en avsevärt mycket bättre kondition, kroppshållning, energi och välmående på bara 60 dagar. Jag har redan idag försökt cykla igen men jag kunde inte sitta på sadeln efter 30 mil igår, så jag får vänta några dagar till, innan jag kan ge mig ut på nästa tur. Alla lyckönskningar till dig Alex i din fortsatta karriär som PT och Triahtlet.

Ps. Om någon vill fråga mig personligen om hur du är som PT så får de gärna ringa mig.

Mvh Peter Wilén”

Publicerad i Coaching

Vätternrundan 2015 – race report

Under våren och nu i början av sommaren har jag fått möjlighet att coacha ett härligt gäng nybörjare i Team Challenge Barkarby. För 8 veckor sen mötte jag upp gänget som knappt ens hade sett en racercykel, och ännu mindre cyklat på en sådan. Det första vi gick igenom var hur man klickade i och ur cykelskorna från pedalerna. Sen har jag coachat de varje vecka inför gårdagens Vätternrunda. Målet var högt satt efter deras förutsättningar men drömmen fanns ändå att kunna komma runt på 12h.

Jag, Peter och Per åkte ner tillsammans mot Motala någon gång efter lunch där på fredagen. Per hade spanat in ett campingområde som inte låg allt för långt bort från centrala Motala, vilket det fick bli.

IMG_0191
Efter att tältet var rest och allting uppackat så begav vi oss in för att hämta ut nummerlapp och möta upp övriga medlemmar i teamet. Det blev en sedvanlig pastabuffé och strosande runt i mässtältet innan det var dags för oss att bege sig tillbaka till tältet och ladda lite extra inför den stundande utmaningen.
IMG_0186
IMG_0193
Trots att vi visste att det vore bra om vi kunde sova något innan det var dags för start så hade både jag, Per och Peter aningen svårt att somna. Starten skulle gå 00:48 vilket inte är någon höjdartid direkt. Man märkte att både Peter och Per var spända på vad som skulle ske senare under natten. Jag var också aningen spänd, men inte för de 30 milen i sig utan mer som min roll som team captain. Det är ändå ett ganska stort ansvar att ha koll på ett helt gäng under så här lång tid. Till min hjälp hade jag dock grymma Jonas som är en riktigt duktig cyklist så jag kände att det förmodligen inte skulle bli några problem.
För egen del lyckades jag inte sova en endast minut innan start. Det var varmt i tältet och det fanns en del tankar och saker att försöka få koll på.
Lagom innan start mötte vi upp resten av gänget på torget nere i Motala. Där gick jag igenom det sista inför loppet och vad som gällde och så.
IMG_0212
IMG_0214
Starten gick och så var vi iväg. Att starta mitt i natten var faktiskt en ganska häftig känsla. Vi susade fram på gatorna genom natten som ett härligt gäng. Vi passerade en hel del cyklister som hade startat före oss och stämningen var på topp. Första biten gick nog av bara farten på grund av allt adrenalin i gruppen.
IMG_0219
Jag och Jonas låg längst bak som grindvakter och hade som uppgift att inte släppa in någon utomstående i vår grupp och att se till så att gruppen körde smart och bra. Att cykla i grupp så här har enormt stora fördelar. För det första är det ju väldigt trevligt men också är det ju extremt energibesparande att köra i grupp gentemot att köra själv. Det finns dock en del faror med att cykla på det här viset i grupp. Vi hade ett par incidenter där under natten som hade kunnat sluta riktigt illa om det inte hade velat sig väl. Vi blev bland annat omkörd av en större klunga med säkert uppemot 100 personer i. I den klungan fanns det några riktiga stolpskott till cyklister som inte hade koll på mycket när det kom till cykling. En av personerna gick in framför mig, trots att jag tydligt markerade att han inte skulle in där genom att ropa det till honom. Det struntade han fullkomligt i och bara körde på innan han av någon anledning gjorde en hård inbromsning mitt i klungan. Jag missade hans hjul med några cm och jag hörde att han bakom mig förmodligen hade lika små marginaler. Där hade jag ett enormt adrenalinpåslag kan jag säga och det släppte inte i första taget.
IMG_0222
Efter de nattliga incidenterna så var det himla skönt när solen tittade fram. Vi hade totalt 4 stopp inplanerade längs med hela rundan och dessa var i Ölmstad (83 km), Fagerhult (133 km), Karlsborg (204 km) och Hammarsundet (255 km).
 IMG_0218
Första tredjedelen av loppet tyckte jag rullade på riktigt bra och jag upplevde att dessa timmar bara försvann. Gruppen körde hela tiden sitt egna race. Det var inte många kilometrar under hela loppet som vi låg bakom en annan klunga utan vi körde helt och hållet på egen hand. Bakom oss låg det merparten av tiden ett pärlband av andra cyklister, vilket kändes himla roligt att få uppleva.
 IMG_0224
Strategin var att ta det väldigt lugnt uppför, hålla lagom jämn för där det var platt och trycka på lite extra nedför. Gruppen kändes himla stark sett överlag. Visst förekom det svackor hos cyklisterna, men då hörde man hur övriga personer peppade och hjälpte den personen så mycket som det gick. Sammanhållningen var jättebra och alla i gruppen hade inställningen att alla skulle med in i mål. Vi startade som en grupp och vi skulle gå i mål som en grupp.
IMG_0230
När vi närmade oss Karlsborg såg jag att Peter verkligen fick kämpa för att hänga med. Jag trodde att det endast beroende på att han var låg på energi men han nämnde något om ett ömmande knä. Jag hjälpte honom bitvis med en hand i ryggen men jag förstod nog inte riktigt hur ont han faktiskt hade innan vi nådde depån. Vi var till och med tvungen att cykla in till en ICA-butik där i Karlsborg efter vårt planerade stopp för att köpa Alvedon och Voltaren. Då förstod jag verkligen hur ont han måste ha haft senaste milen. Trots detta gav han aldrig upp utan kämpade på med inställningen att han skulle i mål.
IMG_0228
För att han skulle tänka på andra saker än sitt onda knä i det läget, körde vi någon slags frågesport där mitt i klungan. Detta gjorde säkert 40-50 km bara avverkades i ett nafs utan att man ens hann reflektera över sträckan. Sen var de nedräkning vid varje km-skylt som angav hur långt det var kvar. Vi körde om en hel del cyklister, samtidigt som vi blev omkörda av några snabbklungor där på slutet.
 IMG_0232
Jag och Jonas hade stenkoll på läget rent tidsmässigt, och både två visste där på slutet att gruppen hade något stort på gång. Målet som var under 12 timmar, skulle krossas om ingenting riktigt oväntat, som en klungkrasch, skulle hindra vår framfart. När vi passerat Medevi så såg vi att det till och med fanns en liten chans  att fixa en tid under 11 timmar eller i alla fall vara väldigt nära det. Då gick vi upp, för i princip första gången under rundan, för att hjälpa till med dragjobbet. Innan dess hade gruppen fått fixa det helt på egen hand. Vi sa dock inte till gruppen hur bra vi faktiskt låg till gentemot vårt mål, utan bara körde på.
IMG_0266
När vi närmade oss Motala och målgången så sa jag till gruppen att de skulle ordna till klädseln och rätta till ledet. Någon sista spurtduell var det inte tal om utan vi skulle gå i mål som ett lag. Vi hade tränat ihop, startat ihop, cyklat längs med Vättern ihop och till slut så skulle vi såklart gå i mål ihop.
Solen sken längs strandpromenaden i Motala och klockan för gänget stannade på 11 timmar och 11 min. Jag märkte verkligen hur stolta och glada alla var där i målfållan. Ryggdunkar och kramar kom från alla håll. Även om 30 mil är långt så hade vi fixat det. Vi hade inte bara fixat det, utan vi hade fixat det på en fantastisk fin tid sett från gruppens förutsättningar och ambitioner. Helt ofattbart att många av dessa killar knappt ens hade sett en racercykel i början av april och sen genomför Vätternrundan på det här sättet som de gjorde. Då ska vi även komma ihåg att vi totalt sett hade depåstopp i närmare en timme.
 IMG_0271
Alla kämpade, gjorde sitt yttersta och gav aldrig upp. Även om man kan tänka sig att det kan bli lite dålig stämning någon gång under en sådan här lång runda så upplevde jag aldrig det under de 30 milen. Alla var positiva, peppande och helt fantastiska.
Det har verkligen varit härligt att få jobba med detta gäng mot Vätternrundan. Jag är mäkta imponerad över dess utveckling och deras insats under gårdagen. Den här rundan kommer jag att minnas länge.
 IMG_0279
Publicerad i Övrigt

Sista påminnelsen: Sommartåget 27/6

1

Kom ihåg att anmäla er till Sommartåget som går av stapeln den 27/6.

Det kommer att bli ett himla roligt event. In och anmäl er så snart som möjligt då vi måste definitivt ge besked om sovplatser där vi kommer att sova. Så missa inte detta härliga tillfälle att träffa likasinnade personer som brinner för att springa och delta i sociala sammanhang.

Anmälan hittar ni här:

Jag längtar och ser verkligen fram emot detta. Jag har en känsla av att det kommer att bli en oförglömlig helg tillsammans med både nya och gamla löparvänner.

Run Happy!

 

Publicerad i Övrigt

Spännande samarbete med Team Sportia

För en tid sedan inledde jag ett himla spännande samarbete med Team Sportia i Barkarby.

Jag kommer där att vara ansvarig för en vätternrundasatsning med några av deras kunder. Kommer även att genomföra massor bikefits på kunder som önskar att optimera dess sittställning. Mer om detta samarbete längre fram.

Igår var jag ute och cyklade med gruppen. På bara 4 veckor har gruppen tagit väldigt stora kliv framåt. Det är jätteroligt att se deras utveckling och potential.

Gårdagen bjöd på partempo och en del teknikövningar. Motvind ut men fantastisk medvind hem. Det känns som att det här kan bli hur bra som helst.

IMG_9802.JPG

IMG_9785.JPG

IMG_9815.JPG

IMG_9797.JPG

Publicerad i Övrigt

Påminnelse: anmälan till årets Sommartåg

Sommaren närmar sig verkligen med stormsteg.

Ett event som jag verkligen längtar till varje år sommar är Sommartåget. Det är ett löpevent som jag, Marie och Susanne anordnar. Vi springer hela vägen från Jönköping till Gränna, tar färjan över till Visingsö och avslutar dagen där. Längs med vägen så brukar det bli några kortare och något längre stopp. När samtliga kilometrar har avverkats byts löparkläderna ut mot en något mer uppstyrd klädsel. Gemensam middag och festligheter hela natten brukar göra det här eventet till något alldeles extra.

I år längtar jag extra mycket till Sommartåget. Människorna som är med brukar alltid vara helt fantastiska, så stämningen är alltid på topp. Nytt för i år är att vi kommer att springa delar av eventet på lite nya vägar. Bansträckningen är så pass ny att inte jag själv har hunnit springa där ännu :) Här kommer en liten teaser på nya delar av sträckan.

11210114_10153183483700490_545055211_n

11195413_10153183483695490_973172592_n11180177_10153183483710490_1330983287_n

Sommartåget 2015 kommer att förhoppningsvis bli det bästa tåget hittills. Missa inte detta unika löpevent utan boka in den 27 juni redan nu i kalendern.  För att anmäla er och betala för eventet så surfar ni in länken här:  http://www.persgarden.se/Sommartaget-2015.php

Om du vill ha den senaste information om eventet så rekommenderar jag att gilla fb-sidan: https://www.facebook.com/Sommartaget .

Hoppas att vi ses i sommar på Sommartåget. Jag längtar, gör du?

Publicerad i Övrigt

Dags att vakna upp ur bloggdvalan nu

 

Oj vad tiden går fort. Redan nu är det maj och jag kan knappt förstå vad som har hänt. Det känns som att det var vinter precis. Tävlingssäsongen inom triathloncirkusen drar snart igång här i Sverige. Det är även dags för mig att vakna upp ur min bloggdvalan. Måste bli bättre på detta.

Hoppas att ni alla får en fantastisk långhelg med mycket träning och god mat.

DSC_0128

 

Publicerad i Övrigt

Sommartåget – glädje, gemenskap och en härlig utmaning

Sommaren 2010 var en riktigt bra sommar för min del. Löpningen gick från att vara sporadisk till något mer strukturerad. Jag hade bland annat anmält mig till min första tävling någonsin på ironmandistansen.

Eftersom jag hade börjat springa mer strukturerat så hade jag lärt känna fler och fler löpare. En av alla de härliga personer som jag lärde känna under dessa löpturer var Susanne Dalsätt. Hon sprudlade verkligen av energi från första stund jag träffade henne och hade ständigt nya spännande utmaningar och projekt på gång. Det dröjde inte länge förrän hon kom med förslaget att springa mellan Jönköping och Visingsö. Jag var nog inte sen att haka på eftersom jag gillar både utmaningar och sociala tillställningar, så det var egentligen inte så svårt val.

Den gången där i Juli 2010 stod vi 8 personer redo för att ta oss an det som skulle komma att bli den första upplagan av Sommartåget.

bild660

visingso-0117

Även om 45 km är långt att springa så var det som att tid och rum nästan slutade att existera. Vi sprang där glada i hågen, snackade om allt mellan himmel och jord och kilometrarna bara tickade på. Hade någon det jobbigt så peppade vi andra den personen lite extra. Jag delade glädje och kände en stor gemenskap med hela det där gänget. Även om det var långt så var det en härlig utmaning. När jag tänker tillbaka på det där tillfället blir jag glad än idag.

Eftersom hela grejen var så fantastisk och speciell så bestämde vi oss för att göra detta till ett återkommande event. För att det inte skulle vara ett helt år mellan samankomsterna så bestämde vi oss för att göra ett event även på vintern. Det fick senare namnet Tomtetåget.

Sen har det bara rullat på.

Så här såg det ut inför starten av förra årets Sommartåg. Massor av härliga deltagare och de flesta klädde ut sig i alla möjliga kreationer. Glädje, gemenskap och en härlig utmaning väntade samtliga dessa löpare, och snart är det dags igen.

10156038_627302157344152_412589467236214537_n

Jag har lärt känna många otroligt härliga löpare och personer under alla dessa tomte- och sommartåg. En person som jag minns väldigt väl första gången hon var med och sprang var Marie Sjöberg. Hon var då en ganska oerfaren löpare hade tidigare sprungit 26 km som längst. Jag minns så väl att hon kände sig orolig för distansen och undrade vad hon hade gett sig in på egentligen. Jag fick förmånen att springa med henne under en stor del sträckan. Även om hon kanske inte trodde det själv när vi startade så slog vi hennes distansrekord gång på gång ju längre eventet pågick. På något sätt visste jag att hon skull fixa hela sträckan fram till Visingsö. Jag tycker att det är väldigt roligt att peppa folk till att våga utmana vad man tror är sina gränser och att inte sätt upp några inre barriärer. Det var precis det som Marie gjorde den dagen.

Därför är det extra roligt att få arrangera Sommartåget med just Susanne och Marie nu i sommar. Årets sommartåg kommer att avgå från Jönköpings Central den 27 juni så boka er plats redan nu. Klicka er vidare till Persgårdens sida och anmäl er här. Vi hoppas att årets sommartåg kommer att bli det bästa någonsin. När jag tänker tillbaka på det här om 5 år så hoppas jag att det är med lika mycket goda minnen och glädje som jag får när jag tänker på första gången jag sprang sträckan 2010.

 

Ps. Så här skoj hade vi under förra sommartåget

Publicerad i Event, Sommartåget

Tomtetåget, 19 dagar kvar

Nu är det inte långt kvar till vinterns härligaste löpevent. 6:e december är det dags. Tomtetåget 2014 ser ut att ha potential att bli det bästa tåget hittills.

Nedan är en film från årets sommarupplaga av detta härliga löpevent. Bara ett fåtal platser kvar, så boka din plats du också.

Anmälning görs här.

Publicerad i Övrigt